Camila Masi, Kajsa Häggqvist och Amina Watz (fr. vänster) är tre tappra teaterettor som kämpar för sin vän och klasskompis Raduan, som för 3-4 veckor sedan fick avslag på sin asylansökan från Migrationsverket. Klasskompisarna har offrat både sömn och betyg sedan dess för att fokusera på allt som går att göra för att överklaga beslutet.

Klockan har slagit kvart över två och jag går tillsammans med Maja Johansson mot femmans korridor för att leta reda på Kajsa, Camila och Amina. De lämnar sin lektion och visar oss in till ett ytterst litet och vitt rum där det enbart står två stolar, ett piano och två små förstärkare, mer ryms inte i rummet. Vi sätter oss i ordning och intervjun drar igång.

Vi ber dem berätta om Raduan, så att vi kan lära känna honom lite bättre. ”Han är så talangfull, intelligent och väldigt givmild. Han tänker alltid på alla andra före sig själv, jag kommer inte på något dåligt om honom” säger Amina direkt, utan att ens tveka en sekund. Kajsa, Raduans flickvän flikar snabbt in, även hon med ett leende på läpparna, ”han är så kärleksfull mot alla runt omkring honom, ett exempel är att om alla sitter och käkar, men han ser en person som inte gör det så skulle han direkt köpa mat till den personen”, vilket alla tre är beredda att hålla med om.

När vi fått höra mer om Raduan som person så riktar vi in oss på situationen de faktiskt engagerar sig något oerhört i, Raduans avslag. Kajsa berättar om hur hon reagerade för knappt en månad sedan, när han fick sitt tredje avslag, ”först när jag fick reda på det blev jag väldigt ledsen, men sedan berättade han varför, och då förstod jag hur idiotiskt hans fall faktiskt är”. Amina talar om att Raduan flydde från Syrien delvis för att det är ett pågående krig där, men också på grund av skådespelardrömmar. Situationen ser så ut att hans föräldrar bodde kvar i Syrien ett tag efter att deras son kommit till Sverige, men när de märkte att hans fall gick nedför lämnade de båda Syrien i hopp om att kunna hjälpa till. Raduans mamma bor nu i Turkiet medan hans pappa nu bor i Sverige och han ser ut att få stanna i Sverige.

Det som gör situationen svårare är att Raduan enligt Migrationsverket ska ha både uppehållstillstånd och ukrainskt medborgarskap, vilket han inte vet något om. Raduan saknar släkt och kontakter i Ukraina – landet han ska utvisas till. Han är visserligen född i landet men han är uppvuxen i Syrien. Kajsa, Camila och Amina fyller i och avslutar varandras meningar när de förklarar hur han inte kommer kunna försörja sig i ett helt okänt land där han  inte känner någon. De redogör för hur hans familj offrade mycket för hans i synnerhet problematiska resa till Sverige och för att han skulle få ett bättre liv. De säger dessutom att om han skickas till Ukraina så finns det risk för att han inte blir mottagen där. Raduan kan då bli skickad till något av de två länder han har besökt på sin väg till Sverige, i vilka han inte varken talar språket eller känner någon.

”Det skulle kännas som om en vän gick bort”, säger Amina med eftertryck som gör att allt plötsligt känns som ett slag i magen och får en att verkligen känna allvaret i fallet. ”Oavsett vad som händer om han utvisas, om han överlever även om han skulle bli soldat i Ukraina så kommer jag aldrig kunna träffa honom igen.”

raduanRaduan har nu varit i Sverige i snart ett år och gått i grundskola i fyra månader. Trots svagt stöd i sin gamla skola har han tagit sig in på Kulturama nästan enbart på antagningsproverna vi alla gått igenom, vilket för årets teaterettor gick ut på att hålla en monolog. Kajsa, Camila och Amina talar gott om  hur han kämpar sig fram för att klara skolan och för att förbättra sin svenska.

Kompisarna har också dragit igång en namninsamling där över 1000 personer nu skrivit under och de planerar även en demonstration utanför Migrationsverket på tisdag den 2 december, där de ska lämna över namnlistan. ”Varenda litet namn betyder sjukt mycket” förklarar Amina om namnlistan. Hon säger också tydligt med både Camilas och Kajsas stöd att de kommer inte demonstrera mot någon specifik person, utan de förstår att det är de som är anställda på Migrationsverket kan sitt jobb, men att det ibland sker misstag. Både Camila och Kajsa tydliggör också att detta är ett sätt att uppmärksamma Raduans fall och försöka få Migrationsverket att överväga det ännu en gång.

Slutligen, om inte Migrationsverket ändrar sig så tvingas Raduan på hans 18-årsdag i februari 2015 lämna Sverige för Ukraina mot sin vilja. Hjälp Raduan genom att delta på demonstrationen 2 december 14.00 utanför Migrationsverket i Hallonbergen, Rissnelden 6. Här är länken till facebookeventet. Du kan även hjälpa till genom namninsamlingen.