På Kulturama kommer det alltid på tal hur högt i tak det är på skolan. Inte bokstavligen, utan att det finns en acceptans för olika personligheter, utseenden och åsikter. Man kan ha ett utseende som är annorlunda ens eget, bryta cis- och heteronormer och vara en kaxig tjej i lyxförpackning.

Men man får inte vara KD.

När man är en konst och design elev blir man omedelbart klassad som lite eljest, inte som alla andra och i det här fallet på ett dåligt sätt. Vi är de som inte anstränger sig tillräckligt, de som bara sitter och häckar på sexan och de som inte försöker umgås med er. Men när en elev från KD faktiskt försöker ta sig ut i den skrämmande Kulturama världen och peppa sina klasskamrater under studentlekarna eller springa ut till en ironisk låt på studenten som går ”Bye, bye, bye”, då är man om möjligt ännu töntigare. När man försöker ha roligt som KDare är man en ”try hard”. Om man försöker peppa sina omotiverade kompisar är man patetisk. Om man sitter uppe på 6an och umgås med sina vänner är man tråkig.

Så snälla alla kulturamaelever: Berätta för mig vad vi ska göra för att inte få en nedlåtande stämpel. Berätta för mig vad vi gör fel, kanske till och med vad vi gör rätt, så ska vi förminska det dåliga och höja det positiva! Låter inte det bra? Då kan ni slippa sitta på bussen och prata skit om oss vilket ger er tid att prata om andra, viktigare, ämnen.

Vi vill inte vara din syndabock längre, den som du klankar ner på för att höja upp dig själv. Tänk på vad du säger – skulle du vilja bli kallad det själv?

Dags för Kulturama att höja taket ytterligare.

#Kärlekpåkultis

 

(PS. Detta gäller självklart inte alla men tänk på vad ni säger och hur det låter. Vuxen mobbning existerar, grupp mobbning likaså.)

Text: Elin Fogeman, KD12

Bild: http://www.parklane.se/brevet/img/brev.jpg