Vad är öppenhetstestet? Jo det är ett test som Projektet Yttrandefri har kommit på och utför som går ut på att man avlägger ett besök hos vilken statlig institution man själv vill och kräver ut olika offentliga handlingar. Detta test utförs runtom hela Sverige av olika ungdomsråd och därefter ger Journalistförbundet ett betyg till den testade myndigheten, baserat på testarnas utsaga.

Jag ingår ej i ett ungdomsråd men fick förfrågan att göra detta test i egenskap av fristående öppenhetstestare, vartefter jag skulle skriva en krönika om min upplevelse.

Självklart tackade jag ja, och bestämde mig för att testa Konstnärsnämnden. Här är min krönika:

Jag befann mig på Konstnärsnämnden, ståendes vid det jag trodde var receptionen. Jag hade stått där i ungefär femton minuter och började undra om det verkligen var rätt plats att stå om jag ville få tag på någon.

Till sist gick det förbi en kvinna som skulle ut. Jag stannade henne och frågade om det fanns någon personal i receptionen och svaret jag fick var högst osäkert. Jag fick i alla fall två namn som jag skulle ge mig in och fråga efter. I skrivande stund kan jag inte förnimma mig vad dessa individer hette, men låt oss kalla dem Pelle och Lisa. Jag gick runt och knackade på några kontor och konferensrum dragandes på frasen ”Hej! finns Pelle och Lisa här?”, och efter en stund hittade jag rätt.
Jag frågade dem om de hade någon typ av reception eller receptionspersonal, men de verkade inte riktigt veta. De frågade vad jag ville och jag svarade att jag var journalist och ville hämta ut lite handlingar. Då frågade de exakt vad för handlingar jag ville ha och jag delade med mig om att jag ville ha dagens post samt protokoll från senast justerade styrelsemöte. De såg konfunderade ut och undrade vad jag skulle ha det till, varpå jag berättade att jag gjorde ett arbete om konstnärsnämnden och ville samla in all möjlig information jag kom över. När de märkte att jag stod på mig i frågan gav de mig en mailadress till någon annan som skulle ha bättre koll på handlingar.
Jag gick där ifrån tomhänt och mailade denna konstnärsnämndens offentlighetsexpert samma kväll. Redan dagen efter fick jag ett mail tillbaka med alla handlingar jag begärt bifogade. Hon var mycket vänlig och hade till och med bifogat lite extra post från andra dagar då posten den dagen jag begärt var ganska lite.
Jag tycker att jag blivit bra bemött även om det var en trög start där på kontoret. Jag fick handlingarna jag ville ha plus lite till, och detta digitalt på bara en dag. Dock är jag lite besviken över att det bara krävs en persons frånvaro för att offentlighetsprincipen ska bli inaktuell.
Transparens är särskilt viktigt när det gäller statliga institutioner, det är viktigt att vi journalister ska kunna granska dessa utan att behöva känna oss som inkräktare. För vad har de egentligen att förlora? Vad har de egentligen att dölja? Förhoppningsvis inget.

 

Kommentarer från Journalistförbundet:

– Charles L. Sjölander har i sin egen kommentar beskrivit rättsläget korrekt. Starten var trögare än vad han hade behövt acceptera, men sedan fungerade det ju utmärkt. Däremot ett minus i kanten för att personalen frågade vad Charles skulle med handlingarna till. En sådan fråga får bara ställas vid vissa sekretessavvägningar, inte så allmänt som nu gjordes. Men på grund av den senare snabba handläggningen blir betyget med beröm godkänt.