Nanna Johansson heter  den feministiska serietecknare som blivit etablerad med seriealbum som ”Fulheten” och ”Mig blir du snart kär i” och i år släpptes det nya ”Välkommen till din psykos”. Hon har även medverkat i radioprogrammen Pang Prego och Tankesmedjan i P3 samt skrivit krönikor i ETC och Efter Arbetet. Nanna Johanssons serier är färgglada konfrontationer med orättvisor men också komiska förvrängningar av könsproblematiken som lyckas med konststycket att få en att skratta, men även att haja till och ifrågasätta varför saker ser ut som de gör. I samband med mitt projektarbete publicerar jag nu min intervju med Nanna, om hur hon ser på sitt serieskapande.

När började du teckna serier? Hur kom det sig att du började med det?
– Jag började teckna ”på riktigt” runt 2006, strax innan valet. Jag tyckte att hela samhällsdebatten var konstig och att det fokuserades för lite på t ex jämställdhet i valspurten. Så jag började teckna feministiska bilder, lite som terapi. Snart satt jag med en himla massa bilder och tänkte att jag borde göra något av materialet. Så jag snickrade ihop en hemsida, Fulheten.com. I och med den kom jag i kontakt med en massa serietecknare och tänkte att det kanske var något jag borde satsa på.

Hur ser processen ut när du ska rita en serie?
– Det är lite olika. Ibland har jag ett ordentligt manus. Då sätter jag mig ner och skissar upp sidan, tuschar, scannar och färglägger (ofta) i datorn. Men ibland freestylar jag bara. Börjar teckna något och ser vad det leder till. Mycket material i min senaste bok (Välkommen till din psykos, Galago förlag) är serier och bilder som har gått snabbt att göra, från idé till färdig sida.

Dina serier är ju ofta satiriska/politiska. Vad är viktigt att tänka på om man ska få igenom en åsikt i en serie?
– Oj, det är lite olika. Ibland kan man bara ta någon annans konstiga (rasistiska, antifeministiska eller klassfientliga) åsikt och liksom låta den slå knut på sig själv, genom att överdriva den. Och andra gånger är det mest effektivt att helt enkelt förklara varför en åsikt är bra eller dålig. Det är lite olika från gång till gång. Man får prova sig fram.

Vad inspireras du av?
– Jag kan inspireras av saker rent formmässigt, till exempel My little Pony-estetik och andras sätt att teckna. Men när det kommer till innehåll brukar ilska vara min bästa drivkraft. Att jag läst eller hört något som jag tycker är idiotiskt och vill ”svara” på.

Det finns många serietecknare med vänsterpolitisk agenda. Varför går sådan politik och seriekonst så bra ihop, tror du?
– Hm, jag vet faktiskt inte. En fördom man har om högermänniskor är ju att de tänker väldigt mycket på pengar, och serietecknande blir man inte precis rik på. Så kanske har alla potentiella högertecknare valt att arbeta med typ reklam istället? En annan förklaring kan vara att vi som håller på med (vänster-)politiska serier inspirerar varandra, och även nya tecknare. Man har sett att det går att förmedla sina budskap i serieform på ett lättillgängligt sätt, och därför vågar fler prova.

Vad är viktigast för att en serie ska bli skitbra?
– Att den är rolig, smart eller angelägen. I bästa fall allt på en gång.

Hur vet du när någon idé är seriematerial och när något är tankesmedjanmaterial?
– Nu arbetar jag inte med radio längre, så valet är lättare. Men tidigare har jag tänkt att dagsaktuella grejer funkar för radio, medan mer tidlösa resonemang passar bra i serier. Det tar ganska lång tid att teckna en serie, så när den väl är färdig vill man inte att den ska åldras för fort.

Hur ska man göra för att promota sina serier och bli utgiven på ett förlag?
– Jag tror att det är bra att publicera serier på egen hand, i en blogg eller i ett fanzin. Och ett annat jättebra sätt är att lära känna andra människor som tecknar serier. Då kan man samarbeta ihop med roliga projekt, och kan peppa varandra att våga ta kontakt med t ex serieförlag.

Vilka är dina favoritserier? Varför? 
– Förutsägbart nog gillar jag mina vänners och kollegors serier bäst. Liv Strömquists, Sara Hanssons och Sara Granérs, för att nämna några. Sara Granér har förresten precis släppt ett helt jävla fantastiskt seriealbum, ”All I want for christmas is planekonomi”. Det kan jag rekommendera till alla.

Nanna Johansson bloggar på nöjesguiden där hon mixar politik, serier och bilder av alliansen som bl.a. dansband. Värt ett besök!