Kulturama, en plats där folk är glada. En plats där musikernas gitarrer låter genom korridorerna i takt med sångarnas fina stämmor. En plats där dansarna skuttar fram till sina lektioner, och teatereleverna dramatiserar livet.

Kulturama har alltid varit en plats där glädje sprids, men idag var det ingen sådan dag. Som många vet så skedde det tragiska i måndags. Den älskade läraren Andreas Gidhagen omkom i en olycka. Sedan dess har stämningen i skolan varit tung. Folk gråter i korridorerna, lärare orkar inte med lektionerna. Efter en så hemsk olycka så är det helt förståeligt att folk inte orkar.

Jag hade inte Andreas som lärare, utan visste bara vem han var. Det jag vet om honom dock är att han var älskad. På kårmötena fick man alltid höra ”Åh ja, Gidis, världens bästa lärare” eller ”Jaa jag har lektion med Gidhagen, får inte komma sent, han är bäst ju!”. Från vad jag har förstått så hade han en speciell relation till alla sina elever. Han stöttade och tog sig tid för alla, och inte bara sina mentorselever. Han var älskad av både elever och lärare, och idag blev det tydligare än någonsin.

I kafeterian vid lunchtid så är det alltid vilt och högljutt. Det är gymnasieelver som slåss i kön för att köpa en macka för att de inte gillar skolmaten. Vux-eleverna trängs i elevköket, och ibland är det konserter på den lilla scenen vid entrén.

Idag var det inga som trängdes i varken elevköket eller i kön till kafeterian. Utan idag var det tyst. Det enda man hörde var snyftningar och fotstegen av AM2 som tog plats på scenen. Sen kom pianospelet, och sedan började de sjunga i kör. Tårarna rann på mångas kinder när sångerna spelades. Allt detta var på initiativ av AM2 som egentligen skulle ha haft en egen konsert, men som istället valde att göra det till en minnesstund för Andreas. Am2, ni är guld värda.

Till er lärare på Kulturama. Eleverna visar det inte alltid, men ni är älskade hela bunten. Ni är allihop inspirerande på era egna sätt, och ni är en stor del av att Kulturama är som det är. Vi kanske är dåliga på att lämna in saker i tid, men ta det inte personligt. Ni betyder så mycket mer för oss elever än vad ni tror. Ni hjälper oss igenom svåra tider, inspirerar när det behövs och delar ut kärlek på ett sätt som bara en kultis-lärare kan. Ni är bäst. Glöm inte det.